I lördags hade vi planerat in att besöka Macau. Som vi tidigare skrev är Hong Kong och Macau båda en SAR (särskild administrativ region) och tillhör delvis Kina men har ett varsitt eget politisk och ekonomiskt system. Macau brukar kallas "Asiens Las Vegas" och siffror säger att Macau omsätter mellan sex och sju gånger mer än just Las Vegas.

 

Utan några större förberedelser tog vi färjan till Macau. Väl där stod vi mest och kliade oss i huvudet. Vi hade ingen karta, i stort sett noll koll på hur regionen såg ut och heller ingen idé om vart vi kunde tänkas vilja åka. När vi till slut fick tag på en taxi sa vi bara "centrum?" varpå chauffören såg lite konfunderad ut, svarade frågande med ett för oss okänt namn och vi bara nickade. Det blir nog bra, tänkte vi. 

 

Vi hamnade, utan att först veta om det, i den gamla delen av Macau. Precis som Hong Kong varit en brittisk koloni så har Macau varit en portugisisk koloni. Gatorna har potugisisktklingande namn och överallt står texterna på såväl engelska som portugisiska. Det fanns så mycket arkitektur att titta på och hade inte lukterna varit så extrema hade vi kunnat stanna upp här och var för att bara titta, men vi flöt mest med i den stora folkmassan. Plötsligt fick vi syn på en gammal ruin! Intill ruinen fanns en fästning som vi även trampade upp till. 

 

När vi sedan kände för att verkligen få se kasinona på lite nämre håll satte vi oss återigen i en taxi och vi sa det första namn som vi kunde minnas oss ha sett på en skylt utanför hamnen där vi först hoppat in i en taxi: City of dreams! Taxichauffören tvekade en halv sekund sedan nickade han och vi hoppade in i bilen. Han åkte och åkte och åkte. Plötsligt åkte han ut på en lång bro och vi började nervös se staden försvinna bakom oss. Vi kollade på varandra och kände oss helt vilse. Vart är vi på väg? Vi bestämde oss att vänta med att säga något tills vi var framme på den andra ön – även om vi verkligen var skeptiska till att åka så långt bort från färjeläget när vi bara skulle vara här över dagen. Tio minuter senare står vi på de dyraste gatorna vi någonsin stått på. 

 

Här, i den fina, nya och rikare delen av Macau spelar buskagen musik och gatorna är så rena att det känns fel att gå där med skor. Antagligen finns här så mycket pengar att de inte vet hur de ska göra sig av med allt, konstaterar vi när vi tittar upp och ser gatulamporna lysa mitt på blanka dagen. Dessutom pryds vägarna av lyxmärken så som Lamborghini, Mac Laren och Ferrari. 

 

Att gå runt här var fullkomligt magiskt! Även om en inte tycker om att spela bort sina pengar – eller vinna nya – på kasino så är detta verkligen en upplevelse. Till och med väggar och tak är så utsmyckade att en skulle kunna stå och bara beundra dem i timmar. För första gången fick vi också se och åka en svängande rulltrappa, haha. 

 

Några stressiga stunder till trots känner vi såhär i efterhand att vår virriga resa genom Macau blev helt perfekt! 

 

Emil & Cassandra